Att få perspektiv på sig själv är en central del av KBT, att se sina mönster och koppla dessa till hur livet blir och hur man reagerar/agerar är hälsosamt. Att på så vis kunna få en förståelse och empati för sig själv är viktigt i den terapeutiska processen. Samtalen ska koppla i varandra och när man gör avsteg och tar hand om något helt nytt såsom en kris så ska detta sättas i kontexten av det som redan pågår. En del känner motstånd till att initiera terapi till att börja med och en del kan känna motstånd under terapin. Att lyfta detta blir också viktigt för att klienten ska känna sig sedd. I mina samtal med klienter blir det viktigt att hitta deras varför. Varför vill dom komma till terapi och varför fortsätter dom komma trots att dom emellanåt kan känna att dom inte vill gå till sessionerna.
Motstånd till förändring är ok och en del av processen. Vad är ditt varför till att du lever som du gör idag och finns det något du känner att du vill förändra? Vad och hur kan du leva ett liv mer i linje med hur du önskar att det såg ut?
Vänligen
Jenny Eriksson
Terapirummet Örebro
