Att stå bredvid någon som har en psykisk ohälsa, beroende eller som har genomlevt något svårt kan vara oerhört dränerande. Många anhöriga kämpar både med sitt egna och att ta hand om den som behöver, eller i alla fall upplevs behöva stöd och hjälp. Ibland som anhörig känner man sig nedtyngd, urvriden och helt enkelt slut. Energin till det egna finns knappt kvar. Man kan då behöva stödsamtal för att få utrymme att prata om det som pågår, eller egenterapi för att arbeta med att sätta hälsosamma gränser. För vart går dina gränser? Och om dom har sakta suddats ut, hur sätter du nya?
Tips:
- Försök att formulera vilka gränser du vill sätta och varför.
- Kommunicera dina gränser. Kort och koncist.
- Håll förklaringen enkel.
- Sätt dina gränser och gör det tydligt när någon försöker korsa dom.
I rollerna mellan vuxna behöver inte alltid saker förklaras hela vägen. Andra ska kunna acceptera dina gränser (så länge dom är hälsosamma och gör nytta för dig) men naturligtvis gör ju en förklaring saker än tydligare. Och kom ihåg; Nej är en komplett mening.
Med önskan om en fin kväll
Jenny Eriksson
Terapirummet Örebro
