Ett tag in i nykterheten då allt börjar klarna till och man inser allt som man har dövat så landar väldigt många i tanken “om det ska göra så här ont, varför är jag nykter?”. Tanken och känslan av att det gör ont är överväldigande samtidigt förväntad. Om man genom åren alltmer dövat tankar och känslor med alkohol så finns det en sorts funktion för alkoholen och beroendet vill inte att du ska släppa taget om den funktionen. Över tid blir det som en tryckkokare. Jag brukar förklara det som att beroendet är som syra, det tar sig in överallt och tär och förstör. Samtidigt har vi hjärnor som ogillar förändring och stegen vi tar i samtalsterapi är försiktiga och varsamma, allt i din takt.
Ångesten som man initialt dövade med alkohol jagar en. Känslorna som nu känns av är svåra och många gånger känns dom överväldigande. Men att känna är att leva och alkoholen ökar bara ångesten, stressen, ilskan och frustrationen över tid. Det som en gång tycktes vara ett stöd i tillvaron skapar nu än mer problem när trycket inombords ökar.
Att leva är att känna även de svåra känslorna. Att hitta sig själv är bland det viktigaste man kan göra när man tar emot och deltar i beroendebehandling. Personen som hittas är ofta en version man inte tillåtit ta plats förut. Gränser sätts genom samtalen och nya upptäckter kring det som ger glädje i livet hittas längs vägen.
Med önskan om en fin dag.
Jenny Eriksson
Terapirummet Örebro
