I medierna på sistone har jag märkt att man har lyft ämnet ensamhet. Man kan tro att i denna värld med alla möjliga vägar till kontakt att vi skulle gå mot ett allt mindre ensamt samhälle men så ser det inte ut. Allt fler kämpar med ofrivillig ensamhet och har själva svårt att bryta det tillstånd som dom befinner sig i.
Något som kan påverka en individs känsla av ensamhet är alla de normer som finns runtom oss dagligen. Normer säger till oss hur vi borde vara, vad vi borde göra och hur vi borde leva våra liv. Förväntningarna av den vi ska vara i sociala sammanhang kan vara svår att greppa och en känsla av att inte passa in infinner sig snart. Om vi själva har tankar och känslor om att vi inte passar in någonstans, att vi inte har någon tydlig roll att fylla eller ett ramverk för våra liv så blir det svårt att inte känna sig ensam.
Den ensamhet som kan bli skadlig är den kroniska ensamheten, den som gör att vi själva väljer bort sociala tillfällen för att vår hjärna säger till oss att det inte finns någon mening med att ta det där steget, gå på den där tillställningen eller bjuda in till den där middagen. Vi är biologiskt byggda för sociala sammanhang. Det var i det sociala sammanhanget som människan överlevde överhuvudtaget.
Fundera idag hur du vill ha det och om du känner dig ensam, vad kan du göra för att bryta denna känsla? Kan du skicka ett sms till en god vän, sträcka ut en hand för att nå fram eller ringa någon?
Med önskan om en fin dag
Jenny Eriksson
Terapirummet Örebro
