Tänk att det snart är ett nytt år. Till och med vår 9-åring uttryckte häromveckan att ”det här året har verkligen swoschat (stavning?) förbi mamma”, varpå jag endast kunde svara att jag håller med. Tänker samtidigt att det känns som att man säger detta varje år? Går alla år lika fort? Går tiden fortare när man blir äldre eller handlar det om att vi har så mycket hela tiden att vi har svårt att vara i nuet? Det sista är något jag själv har arbetat på detta år, att stanna upp i stunden och se mig om, att verkligen känna dom där kramarna från barnen eller se hur solen stiger på himmelen. Det är så lätt att i tankarna springa på nästa boll, nästa sak som ska fixas eller ordnas med. Vi gör det allihopa. Hela tiden känns det som.
Just därför är medveten närvaro så otroligt viktigt. Vi har hjärnor som inte nödvändigtvis är utvecklade för att stanna upp och ”bara vara” utan som är utvecklade för riskplanering och riskanalys. Allt i överlevandets anda. Att reglera ned vår sympatiska nervsystem och låta det parasympatiska nervsystemet får regera är oerhört viktigt.
Så vad gör man då när man reglerar det sympatiska nervsystemet? Jo man låter hjärnan och hela kroppen få lite välförtjänt vila. Hur kan man göra detta då? På lika många olika sätt som det finns människor i världen skulle jag säga. Vi har några generalknep såsom medveten närvaro, andningsövningar och yoga övningar. Syftet är detsamma, att stoppa hjärnan från kris och kaos planering och fokusera här och nu. Själv upplever jag en enorm vinning av att sjunka in i en riktigt bra bok, eller på våren och sommaren vara i trädgården. Finns inget så medvetet närvarande som att rensa ogräs i våriga rabbater.
Hur landar du i nuet? Fundera och skriv en lista så du har infon direkt när du behöver den som mest.
Med önskan om en fin dag.
Jenny Eriksson
Terapirummet Örebro
